kylig uteritt

Freja kom ut på sin tredje tur som ridhäst i vinter nu i förmiddags. Vi fick sällskap av Rouke och Sara B. Det var säkert sju grader kallt och marken var täckt av snö. Men Freja var bara glad och positiv, säker på foten och ivrig på upptäcksfärden. Hon hade ju inga skor, så hon hade inga problem att hitta fotfäste. Det var värre för Rouke, men han fick broddar runtom (vi fick vända), sen gick det bra för honom med. Vi höll oss dock till skritt hela turen. Kanske var vi ute tjugo minuter.
Det blir skor och broddar för Freja i januari. Nu ska hon ju börja ridas regelbundet.
Jag tror faktiskt att hon växt någon centimeter. Måste ta hit någon som kan mäta henne.

Ridning igen

Nu har Freja fått börja jobba på riktigt igen. Två dagar i rad har jag suttit upp på henne och låtit henne bära mig på ett par kortare skritturer. Det går stapplande och vingligt, men Freja är positiv och glad och gör sitt bästa som vanligt. Älskade häst!
Idag fick hon även följa med på en liten skogspromenad. Jag ledde henne längs en frusen skogsstig där vi aldrig gått förut. Hon tycker att det är skoj att se nya miljöer, och följde villigt med mig över istäckta diken och döda trädgrenar. Jätteduktig liten häst...
Nu ska hon få vila imorgon, få se om det blir en liten tur till på söndag.
Snart får jag ta hit hovis och sko henne. Nu ska hon ju bli riden regelbundet framöver, är tanken.

bättring

Idag började jag känna igen min häst. Lugn och snäll som ett ljus i stallgången. Sen koncentrerad och lydig när vi jobbade i paddocken. Longeringen gick riktigt bra! Nu börjar det kännas möjligt att hoppa upp på henne igen... :)

Slut på semestern

Freja har inte varit så nöjd de senaste dagarna. Matte har dragit ut henne i den där paddocken som hon nästan lyckats glömma! Och sen ska man göra som matte säger när man är där. Nej, fy sjutton! Det har varit protester och testande av huruvida man kan få sin egen vilja igenom. På hög nivå. Idag när vi skulle longera hade jag en Freja som stegrade sig tills hon gick runt och landade på rygg... Hon gjorde sitt bästa för att kicka matte också, men de tricken kunde matte, så det lyckades hon inte med.
  Till slut hade jag en lugn häst som startade och stoppade på mattes begäran, och då slutade vi dagens träningspass där.
  Ska jag våga sitta upp på det här söta lilla monstret igen, tro..? ;)

Vintervila

Nu har Freja fått vintervila. En månad eller så, för att få en chans att smälta allt hon varit med om och lärt sig under hösten. Hon går i hagen med kompisarna och bara är häst och njuter av livet :) Det har kommit en ny häst till stallet, en fuxvalack som är nästan dubbelt så hög som Freja. De verkar gilla varann. Fast Freja gillar alla ;)

cavaletti mm

Idag fick Freja pröva att gå och sedan trava över cavaletti för första gången. Ja, vi har gått över bommar på marken förut, men detta var första gången vi prövade upphöjd cavaletti.
Jag la upp tre bommar i solfjäder på volten, den mittersta var upphöjd. Sen longerade jag över detta, först i skritt, sen i trav. Det var lite av en utmaning för henne, hon fick tänka en del. Men hon fixade det galant i båda varven :))
Sedan red jag i paddocken, både i trav och skritt. Vi lärde oss att stå still och vänta på signal att gå igen idag :) Hon gör 20 m volt i trav med mig nu, sätter igång i trav och saktar av igen på ett mycket trevligt sätt. Det blir allt roligare att rida henne! :D

första uteritten själva

Idag var det äntligen dags, bestämde jag. Någon gång måste vara den första. Jag och Freja gav oss iväg hemifrån alldeles själva med mig på hennes rygg.
Det har funkat så himla bra när vi varit ute med sällskap, och Freja har visat att hon fattar vad mina hjälper betyder i många veckor nu. Jag hade anledning att tro att det skulle gå bra för oss, men det var ändå lite läskigt förstås.
  Oj vad konstigt Freja tyckte att det var först! Skulle hon våga gå förbi brevlådorna som blänkte i solen helt själv?? Jodå, det gick allt bra med lite uppmuntran. Sen gick hon lite spänt och tveksamt längs vägen vi ridit och där jag lett henne massor av gånger. Efter några hundra meter hoppade jag av och ledde henne en bit. Jag hoppade upp på henne en bit in i skogen igen, och då slappnade hon av och gick framåt mycket bättre. Vi travade ett stycke och red mellan träd i skogen. Jag hoppade på och av en eller två gånger till, och hästen var med på noterna hela tiden. Vi tränade på att stå still. Och vi mötte två hästar med ryttare, men det var heller inga problem. Freja tittade men uppförde sig väl.
  På hemvägen fick jag mina första galoppsprång på Frejas rygg. Hon fick trava och när hon bjöd framåt lät jag henne glida över i galopp helt själv. Hon har en underbar galopp!
  Hon saktade av mjukt och lätt på min begäran efter kanske femtio meter. Jag stannade henne och hoppade av och ledde henne resten av vägen hem.

långtur och lastträning

Den här helgen har Freja fått följa med på långtur med de andra hästarna i stallet. Hon hade aldrig varit så långt hemifrån, och hon ÄLSKADE det! Nyfiken, pigg och glad följde hon
med. Jag red och ledde henne om vartannat under den dryga timmen vi var ute. Hon var trött på slutet, men jag var supernöjd med henne. Lite svårt är det att stå still, hon fattar ju
att hon ska stanna när jag ber henne, men att sedan stå still och vänta på signal att gå igen, det har hon inte fattat än.
Nu travar vi också, och jag red lätt försiktigt på henne igår första gången. Det var inga problem.
Idag gick vi på transporten ett par gånger och stängde luckan bakom. Freja går rakt in utan problem nu, och hon stannar kvar där inne utan att få panik. Förhoppningsvis är det värsta över
nu, med transportträningen. Till våren ska vi ut och åka på träningar och utställningar.

Trav!

Idag tog vi en riktig långtur, för oss. Det var vår längsta tur hittills. Upp längs skogsvägen och in i skogen tillsammans med Sara och Rouke.
Idag travade jag och Freja för första gången när jag satt på henne. Det gick hur bra som helst. Jag stod upp i fältsits och försökte hjälpa henne med god balans och att inte störa henne. Hästen travade glatt längs skogsvägen som om hon aldrig gjort annat. Kanske hundra meter första gången, och sedan ett litet stycke till på vägen hem. Så duktig häst!
Men att gå mellan stammarna i skogen och gå på den sida av stammen jag bestämde, det tyckte hon bara var tråkigt och stressande. Hon slappnar av när hon får gå framåt längs vägen och vet vad som gäller. Skogen blev lite för mycket för henne, tror jag. Hon fattade inte vitsen.
Jag hoppade av och på henne en gång också medan vi var ute. Inga problem, det heller.
Det är som att hon aldrig gjort annat än varit ridhäst, Freja. Hon har det kanske i blodet? Hon gillar det, det märks. Sååå duktig häst!

uteritt i blåsten

Det har varit en rätt lugn vecka för Freja. Jag red i paddocken en kväll i början av veckan. För första gången red även Bibi henne den kvällen. Det var inga problem. Freja vet vad hon ska göra. Gå framåt när man skänklar, stanna när man drar i tyglarna och eventuellt svänga när balansen ändras av ryttaren och den ena tygeln drar. Hon var jätteduktig.
Sedan blev det inte något mer för Frejas del förrän på lördag. Det har ju hällregnat hela jäkla veckan.
På lördag kom iaf hovis och verkade. Louis, nya hovisen, sa att hon inte alls tyckte att Frejas ben och hovar var konstiga eller fel på. Lite inåttåad och lite snedbelastad, men inget som inte skulle kunna rättas till med regelbunden verkning. Puh!
Vi tog en promenad och lasttränade lite i regnet på lördagen efter hovis. Freja går rakt in i transporten nu, för hon vet att det finns en hink med gott där inne. Hon står kvar där inne tills jag ber henne backa ut också. vilka framsteg!
Söndag, slutligen, fick Freja följa med som handhäst medan jag red på frieservalacken i stallet, min galma Rouke. Det blåste och var lite otrevligt, men jag känner båda hästarna väl och bedömde att det skulle gå bra för oss. Vi kom iväg i god ordning, med Freja intill oss i det långa ledrepet. dock hade vi inte kommit längre än till skogskanten efter husen när två mopeder i en hisklig fart kommer emot oss. Vi befann oss redan på en liten sidoväg, men det räckte inte alls tyckte den helhispige Rouke, som satte iväg in i skogen och uppför den branta sluttningen längs traktorvägen. Freja var inte sen att rusa efter, hon med.
Innan jag fick stopp på dem var vi halvvägs upp på berget, och Freja hade fått ledrepet mellan frambenen. Det var bara att hoppa av och rätta till det innan hon fick panik. Båda hästarna var upphetsade och försökte springa iväg igen, trampade runt och fnös. Jag tog kommandot med all auktoritet jag ägde. Fick Rouke på min vänstra sida och Freja på den högra, varefter vi marscherade nerför sluttningen längs samma traktorväg vi kommit upp på. Hästarna var faktiskt duktiga och lyssnade på mig. Mopederna var borta sedan länge. Jag hoppade upp på Rouke igen nere på vägen, red en liten bit till och vände sedan hemåt med två ystra men ändå lydiga hästar som fick trava en bit på vägen hem.
Lite mera spännande än nödvändigt. Jäkla häst att vara rädd för mopeder! Bilar går ju bra.
Fast jag är ändå stolt över oss alla tre, som redde ut situationen och kom hem säkert och tryggt. Duktiga hästar!

Longeringen på G

Äntligen fick jag Freja att förstå och göra som jag ville i longerlinan! Idag var en stor dag.
Jag tog till mig tipset från kursledaren i unghästutbildningen jag går, om att vara mycket mera tydlig i mitt kroppsspråk. Jag har varit för "snäll" trodde hon. Och det stämde nog. När jag hoppade mot Freja med armar och ben viftande åt alla håll då hon kom emot mig vek hon undan och stannade ute på volten. Hon saktade av till skritt åt mig och började trava igen på mitt kommando och stannade ute på volten hela tiden. Hon t o m gjorde halt ute på volten! I båda varv. Massa beröm såklart, och bara några minuter i vart varv. Men nu vet jag hur jag ska bete mig.
Nu känns det som att det finns hopp igen. Vi kan greja detta, jag och Freja!

oktober - longeringsbekymmer och ridning själva

Nu är det höst! Regn, mörker och blåst, men även några fina dagar med gula löv och blå himmel.
  Freja har varit duktig senaste tiden. Hon har börjat gå på transporten utan problem igen. Det finns ju en hink med morötter och havre där inne... Hon står still och slappnar av där inne tills jag ber henne backa ut. Idag gjorde vi det tre gånger, och det gick bra varje gång. Seger! Men jag sätter inte på bommen bakom henne eller åker någonstans förrän hon varit trygg med detta lite längre.
  Sedan har jag börjat rida henne utan att någon håller i oss. Bara Freja och jag, med mig på hennes rygg. Bara i skritt än så länge. Hästen är hur cool som helst. Inga dumheter, inga avkastningsförsök. Vi har till och med följt med på et par uteritter med sällskap.
  Freja har börjat fatta att hon ska gå framåt för skänkeln och stanna när jag tar i tyglarna och gör en förhållning med sätet. Jag gör ju samma ljud som när vi varit ute på promenad och jag lett henne. Ptrro när vi ska stanna och smacka när vi ska gå. Hon lyssnar kanske mest på min röst, men det viktiga är ju att det funkar och att hon gör det jag ber henne om! Att styra är det lite värre med. Hon lyssnar inte riktigt på varken vikt, skänkel eller tygeltag, men till slut går hon åt det håll jag vill, och då ger jag genast belöningen att jag slutar inverka på henne. Det kommer nog så småningom.
  Longeringen är vårt sorgebarn, fortfarande. Jag hoppas få hjälp av unghästkursen jag deltar i nu. Freja har fattat att det gäller att trava runt mig i en stor cirkel. Det är det enda hon fattat. Så snart jag släpper ut henne på linan börjar hon trava, sen tycker hon att hon är jätteduktig när hon travat några varv. Då kommer hon fram till mig och stannar. Har jag gjort mitt nu? Är vi klara nu? Att få henne att sakta av till skritt och sedan sätta igång igen till trav finns inte. Hon lyssnar inte ett dugg på några sakta aaav, eller ptrro heller för den delen, fast jag gör samma ljud när jag leder henne och springer och saktar av. Om hon saktar av så kommer hon rakt emot mig och stannar. Sen blir hon grinig om jag får henne att gå ut på volten igen.
  Jag vet inte hur jag ska lära henne vad jag vill. Vi har haft medhjälpare som gått innanför på spåret och hållit henne från att gå in mot mig. Då har det gått bra. Men så snart medhjälparen är borta blir det samma sak igen. Mera medhjälpare?
  Åtminstone travar hon duktigt runt mig i båda varv nu. Det är bättre än i början.

Framsteg

I förrgår gjorde jag något jag drömt om länge, och jag får erkänna att jag kände mig modig när jag gjorde det. Jag red Freja helt själv i paddocken! Utan någon som ledde på något vis. Och det gick!

Vi skrittade, vi stannade och vi satte igång igen på mitt kommando. Vi kunde rent utav styra litegrann dit jag ville med vikthjälper och tydliga men varsamma tygeltag. WOW! Freja tar sitt uppdrag på stort allvar, som alltid. Hon gjorde sitt allra bästa för att förstå, koncentrerade sig och försökte vara duktig. Vilken underbar liten häst! Tanessa och Bibi var i paddocken också, och vi red intill dem förvisso. Men det var jag som bestämde när vi skulle stanna och sätta igång igen.

Nu är det bara att fortsätta. Så småningom får vi försöka oss på med att trava också :)

Och idag kom vi ett steg längre med både longeringen och lastträningen. Freja sprang rung mig i trav, saktade av till skritt och till halt utan att springa emot mig när jag longerade. Det är jobbigare i höger varv för henne, där vill hon dra iväg utåt, men hon börjar fatta nu. Dessutom longerade jag henne i tränset med nosgrimma och allt för första gången idag, och det var inga problem alls.
  Hon följde dessutom med mig in i transporten tre gånger, och stannade där en liten stund, tills jag bad henne backa ut.

Jag är helnöjd med hästen just nu =)

ögoninfektionen bättre

Idag såg ögat bättre ut. Hurra! Inget var alls, bara lite ofärgat ögonslem. Jag tryckte dit en omgång Noviform till för säkerhets skull. Inte blir jag populär, men det är ju för hästens bästa. Vi slipper förhoppningsvis ta hit veterinären nu.
Upptäckte dock att Freja har fått skorv på mulen. Soleksem? Trodde att säsongen för sånt var över nu. Hon blev insmord med mjukgörande salva där. Få se hur det ser ut imorgon.
Annars är hästen pigg och glad :)

ögoninfektion

Frejas ena öga är infekterat. Det har runnit gult var ur ögat i ett par dagar, och hornhinnan är alldeles röd där den brukar vara vit. Ringde veterinären. Nu ska vi testa med att tvätta och skölja rent med koksalt samt applicera Noviform (receptfri antiseptisk ögonsalva) i några dagar. Om det inte är bättre efter helgen får vi nog Fucithalmic vet. på recept. (farmacevt och miljöskadad - vem? Jag?)
Freja gillar inte när jag ska skölja hennes öga med koksaltlösning. Men hon är gudasnäll ändå, accepterar allt jag hittar på med henne utan att bli sur. Hur 17 får man hästen att vända det drabbade ögat uppåt så det går att droppa ner i det?? Att applicera salvan utan att spetsen nuddar vid ögat eller ögonlocket är ett skämt. Men vi lyckas åtminstone få i eländet. Nu är hon knallgul runt hela ögat. Som en clown ungefär.
Få se hur ögat ser ut imorgon.

Lite av varje

Idag har Freja fått vara med på lite allt möjligt.
  På förmiddagen följde hon med mig och Tanessa ut på en lugn skogstur. Jag red Tanessa och hade Freja med som handhäst i ledrepet. Det gick jättebra, båda hästarna var duktiga även om Tanessa skulle testa ifall hon kunde slippa gå längre än första kröken på vägen. När vi klargjort vem som bestämde gick allt väldigt bra. Freja stannade när vi stannade, gick bredvid oss utan att krångla och travade med oss ett par gånger. Vi vände på vägen ett par gånger som träning också. Hem kom vi i lika god ordning som vi gav oss iväg. Inte ens skåpbilen vi mötte på grusvägen var några problem. Jättebra jobbat av oss alla tre.
  Efteråt tog jag in Freja i transporten några gånger. Jag försöker göra det trevligt för henne att gå in nu, så hon får havre och äpple i en hink när hon går in. Då var det med ens inga bekymmer att gå in! Hästen klev rakt in i transporten till och med utan mig, och backade snällt ut på kommando. Vi får börja träna på att stanna där inne igen nu. Det ska nog gå att göra en lättlastad häst av henne.
  På kvällen tog jag ut henne i paddocken och tränade longering. Vi fick hjälp av Sara som köpt Rouke. Idag gick det helt klart bättre. Hästen skrittade, gjorde halt, travade och saktade av utan att varken byta varv på egen hand eller springa mot mig. Med lite hjälp från Sara, då. Men ändå. Freja börjar fatta nu.
  Sen satt jag upp på henne och red i skritt kanske fem minuter medan Sara ledde oss. Vi tränar att stanna, gå fram igen och svänga. Hon var jätteduktig idag med, även om hon blev rädd för något och sprang iväg några steg längst ner i paddocken idag. Jag satt kvar, och hon försökte ju inte ens kasta av mig. Hon lugnar sig lika snabbt igen, vilket är en stor fördel med denna underbara lilla häst.

Inridning och uteritt

Nu är vi på G. Hästen har blivit sutten på regelbundet sedan runt en månad. Har tappat räkningen på hur många gånger jag suttit på henne, men det måste vara nästan ett dussin vid det här laget, Freja är superduktig, något mindre är det inte frågan om. Hon tar uppgiften att bära en ryttare på stort allvar, koncentrerar sig och försöker göra bra ifrån sig. Lugn och försiktig. Inga dumheter, ingen rädsla. Hon börjar hitta balansen under ryttare nu, och hon har börjat fatta vad det betyder när jag gör en förhållning med sätet. Hon lyssnar på ptrroo också. Nu har jag igen alla gånger jag lett henne och sagt ptrroo varje gång vi stannat och smackat varje gång vi börjat gå. Hon fattar och försöker.
  Idag red vi ut för första gången. Bibi hade oss på släp, så att säga. Hon red Tanessa, sitt arabsto, och hade Freja med mig på som handhäst i ett ledrep. Det gick hur bra som helst. Även om Freja inte riktigt förstår vad skänklarna betyder än. Hon försökte bita stackars Tanessa när jag lade emot skänklarna försiktigt när vi skulle sätta igång igen efter halt idag... Som om det var Tanessas fel att matte skänklade! Efter kanske tio minuter hoppade jag av och ledde min lilla skrutta resten av turen.

en mindre bra dag

Idag blåste det, Jag tog in Freja och gjorde i ordning henne för longering. Första bekymret var att hästen inte alls vill följa med ut ur hagen och in i stallet. Hon parkerar sig med hovarna i backen och bara vill inte gå med. Då gör jag som jag alltid gör, och det fungerar ju också även om det är trist att behöva hålla på så. När hon stannat och inte följer med efter två vänliga försök får jag henne att rygga runt tio steg. Sedan försöker vi igen. Det behövs i regel aldrig mer än ett par sådana omgångar, sen följer hon med. Tio meter. Sen får vi göra om det igen.
 Såhär har vi hållit på varje gång sedan någon vecka nu. Samma sak på gårdsplanen innan vi ska in i stallet. När jag ryggar henne och hon tycker att det blir besvärligt nafsar hon efter mig, men hon biter inte på riktigt. Jag är noga med att berömma henne när hon ryggat och följer med.
 Jag hoppas att vi ska komma förbi detta snart. Det är jobbigt med en häst som inte vill följa med och bara stannar. Det hänger nog ihop med transportträningen också. På något vis har det blivit otäckt för henne med transporten. Vi åkte en liten tur förra veckan och allt gick bra, men efter det har hon varit oerhört skeptisk till transporten. Tvärvägrat att gå in. Verkar rädd för att transporten ska stå på gårdsplanen när vi kommer ut från hagen. Fast inget obehagligt hänt. Hon har ju åkt transport förr. Jag vet inte vad jag gjort fel. Har jag gått för fort fram - eller inte tränat tillräckligt ofta? Det blir på sin höjd ett par gånger i veckan.
  I vilket fall var hästen helt stissig när vi kom ut i paddocken. Fnös och dansade och hoppade till. Jag släppte lös henne för att se hur hon betedde sig. Hon sprang fram och tillbaka med huvudet så högt hon kunde, tvärvände och rusade längs staketet och var bara helstressad.
  Ingen idé att försöka lära den hästen något idag. Jag ledde henne och vände henne och stannade ett par gånger (hon brallade iväg en gång under tiden), sen gick vi tillbaka till stallet igen.
  Puh!

under ryttare

Idag fick Freja jobba ordentligt. Först lite longering och välbekant markarbete med sadel på, sedan satt jag upp på henne, hängde först men satt sedan upp riktigt på henne medan Bibi ledde henne två tre varv runt paddocken i lugn skritt.
Hästen är lugn som en filbunke. Blinkar inte när man kommer upp på henne. Hon har blivit tränad på det här innan jag köpte henne, något annat är det inte frågan om. Men det är kämpigt för henne att gå med ryttare på ryggen. Balansen påminner mest om Bambi. Hon var trött efter de få minuter jag satt på henne.
Duktig häst!!

transporttur

Idag åkte Freja en tur med transporten igen. Bara tio femton minuter, men det räckte för att hästen skulle bada i svett och vara löddrig när hon kom ur transporten. Det var ju varmt idag också, för all del. Men hon stressar nog upp sig lite i transporten också.
Nu går hon på utan större bekymmer, och hon väntar tills jag säger att hon kan börja backa när vi ska gå ut. Det går framåt :) Målet är att jag ska kunna lasta på henne själv, men där är vi inte än. Har aldrig tränat en häst för det tidigare. Hur får jag henne att stanna och stå still där inne medan jag går ut, sätter för bommen och för upp luckan? Jag antar att det ger sig ju mer jag håller på, men tips mottages gärna :)

hirudoidbehandling

I kväll behandlade jag Frejas framben, knölen på vänster fram på utsidan av benet där hon troligen slagit i något, med hirudoidsalva. Tog på ordentligt och täckte med plastfolie och linda, enligt rek fr vet. Få se om det blir bättre. Hoppas det! Hon är lite öm.

transport och vaccination botulism

Idag åkte Freja transport. Bara en liten tur för tränings skull. Vi lasttränar. Hon är lite, lite skeptisk, men vi gör framsteg varje gång. Idag var hon riktigt duktig.
Sen blev det vaccination. Då högg hon mot stackars veterinären! Om hon biter mig biter jag tillbaka, tycks vara vad Freja tänkte. Allt slutade dock väl. Puh!

Freja

När jag nu fått tag i en ny häst som jag ska börja, eller redan har börjat, rida in, känns det kul att dela och berätta om hur det går för os. Hur aktiv jag är här får vi se. Men Freja är min nya ögonsten, tre och ett halvt år gammalt arabsto med Probat som morfar.