longering fungerar till slut

Nu har vi äntligen fått ordning på longeringen. De senaste gångerna har Freja gjort helt rätt från början till slut under passen. Hon accepterar inspänningen och har börjat jobba fint i form både i trav och skritt. Igår fick vi ett sent pass i en blåsig, regnig paddock, men underlaget var okej och vädret påverkade inte hästen. Jätteduktig var hon :)

Red ut helt ensam

Idag var en utmaningens dag. Jag tog ut Freja helt ensam längs skogsvägen. För andra gången helt själva.
  Det regnade och blåste, vägen var täckt av halvsmält issörja och från träden rasade sjok av blötsnö. Inte något mysigt väder således. Vad gör man inte? En ledig dag får utnyttjas.
  Hästen tyckte det var konstigt att gå iväg helt själv. Hon var spänd och nervös, men hon lyssnade på mig. Inga tokryck och inga dumheter. Vi travade, gick upp i skogen och klev över stockar. Jag hoppade av och på henne. Och vi kom hem på samma ordentliga vis som vi gav oss av. I skritt med mig på ryggen.
  Duktiga Freja.

Frejas stora dag

Idag hände mycket för Freja. Promenad förbi läskiga saker, longering, lastträning, paus, ridtur med pass i paddocken efteråt, samt hovis. Hästen var lika glad och trevlig rakt igenom.
  Vi fick hjälp idag i paddocken av Kicki. Det gick så himla bra! Freja och jag travade både runt fyrkanten och stora mittvolten, och hästen gick i form åt mig i båda varv! I både skritt och trav. Första gången jag verkligen försökte åstadkomma detta.
  Underbara lilla häst... Nu får hon vila i helgen. Jag ska jobba, lönehelg på Torp köpcentrum... :p

Ny ryttare

Idag kom Agga och prövade att rida Freja. Det var snö i paddocken för första gången. Freja var helt stissig i början, och jag red henne först. Det blev några oönskade galoppsteg och hon höjde huvudet ordentligt. Men inga större dumheter, bara en väldigt pigg häst.
  Så småningom lugnade hästen ner sig, och Agga vågade sitta upp. Det var första gången någon annan än jag och Bibi red Freja, och det var första gången Agga red sedan hon sålde sitt sto i våras. Jag fick leda henne först. Men Freja tog det vackert. Lite konstigt var det nog först, men snart skrittade hon lugnt och duktigt framåt utan att jag höll i, tuggade på bettet och började gå i form som en riktig dressyrhäst!
  Agga kommer nog att hjälpa mig med henne mera framöver. Det blir bra!

skogstur förmiddag

Idag red vi ut i skogen tillsammans med Sara och Rouke. Freja var pigg och glad. Det fanns massor att titta och lukta på. Träden som blåst omkull i stormen förra helgen var läskiga. Så såg det inte ut sist!
  Vi var ute i över en timme, men jag satt ju inte på henne hela tiden, utan växlade mellan att rida och leda. Vi hoppade över vattenfyllt litet dike, klättrade lite och tog en bra galopp - det var Frejas bästa stund! Oj, vad kul det var att få springa fort med matte på ryggen! Hon hade gärna galopperat mera...
  Det var en trött tjej som traskade efter matte hem. Imorgon blir det vila.

ridning med galopp

Ikväll red jag Freja i kanske 20 min i paddocken, som tinat upp och faktiskt gav ett bra underlag. Passade då på att introducera några långsidor med galopp på en rätt pigg häst. Hon gjorde bra ifrån sig. Fattade galopp i början av långsidan och galopperade kanske sju språng innan vi lugnt bröt av till trav igen. Jag mest drev på henne tills hon fattade galopp, och gjorde en galoppskänkel samtidigt som hon fattade. Vet inte om det är så man gör, men jag tror det.
  Hästen var lite okoncentrerad och pigg idag, men det var inga större dumheter. Vi gjorde halt, svängde och började rida med lite stöd på tygeln i både skritt och trav. Hon tuggar fint på bettet och söker lite stöd. Krökte rentutav på nacken några steg :) Hon har börjat hitta fin balans nu under ryttare.

sken i paddocken

Hu! Idag var det läskigt. Vi skulle longera, jag och Freja. Det blåste. Men allt gick bra, fast hon var lite trotsig och spänd. Inspänningen gick bra den med.
  När jag skulle leda henne efteråt hände det dåliga. Jag miste kontrollen över longerlinan ett ögonblick. Tappar en ögla. Hästen får den mellan frambenen. Får panik. Och sticker. Jag släpper, för jag vill inte bli skadad själv.
  Hästen rusar runt varv på varv i paddocken, rädd för linan som släpar efter henne.
  Som tur är bryter hon inte benen, trasslar inte in sig i linan. Jag får fatt på henne eftet några adrenalinhöga minuter. Kopplar bort linan kvickt som 17 och leder henne tills hon andas lugnt igen.
  Ingen utrustning och inga ben sönder. Tack gode gud! Det slutade lyckligt.
 

ridning i paddocken

Freja fick två träningspass idag. Först lasttträning, vilket hon klarade galant. Jag lastade på och stängde om henne med hjälp, men lastade av henne själv. För första gången. Men vi har tränat utanför transporten på att stå still och backa när jag säger backa. Freja var lite nervös men väntade ändå på min signal och backade ut försiktigt medan jag väntade vid sidan av rampen. Jätteduktig häst!
  Senare blev det ett ridpass i paddocken. Jag hade med mig en lugn och positiv häst ut i den halvt frusna paddocken på kvällen. Hon skrittade, travade, gjorde halt och gick över bommar i skritt åt mig utan bekymmer. Hon har börjat lyssna fint på små, lätta hjälper nu. Jag behöver inte längre använda röstkommando för att få henne att stanna. Sitsen och tyglarna räcker.
  Jag var helnöjd med henne idag. :)

bommar skritt och trav

Efter en dags vila blev det jobb på linan för Freja, med fyra bommar i solfjäder som hon fick både skritta och trava över i båda varv när jag longerade henne i paddocken. Första gången med så många bommar. Vi har kört tre förut. Freja älskade det! Hon fick lite att jobba med huvudet över. Det gick hur bra som helst. Duktig häst!
  Nu fungerar det allt bättre med kommandona vid longeringen. Hon saktar av till skritt på sakta aaav, och stannar på ptrrrroo. Och travar på traaava. Och håller sig ute på löpvolten :)

mera diken

Idag var det skönt väder och jag var ledig. Trots förkylningen tog jag med mig Freja ut på promenad i skogen. Hon fick vila ryggen idag, efter gårdagens för henne långa ridpass.
  Freja var med på noterna och såg sig storögt omkring. Jag lät henne stanna och se sig om då och då.
  Sen gick vi av vägen in i skogen, där jag vet att det finns ett bra litet vattenfyllt dike. Freja blir nervös när vi är ute i skogen där marken är ojämn och träden växer tätt. Inte blev det bättre av att hundar i närheten skällde och rörde på sig. Det finns en ledarhundsutbildning alldeles intill där vi befann oss. Jag hade en häst som sprang i cirklar omkring mig en stund, men vi redde ut det. Hon får ju aldrig tokpanik och sticker, den här hästen. Är trygg i sig själv och litar på mig.
  Vi tog oss fram till diket, och jag hoppade över. Freja däremot tyckte inte att det verkade vara någon bra idé för hennes del, att hoppa över diket. Oj, vad hon frustade, nosade och trampade! Det tog säkert fem minuter, och jag fick kliva tillbaka till hennes sida och visa henne två gånger att det visst gick att komma över, jag klarade det ju.
  Till slut bestämde sig hästen för att göra mig till viljes. Jag gav mig ju inte. Hon samlade allt mod, satsade allt och flög över diket i ett magnifikt språng! Massor av beröm.
  Hon fick göra om bravaden med en gång, för vi skulle inte längre. Nu var det ingen tvekan alls, nu visste hon ju att hon kunde! Min duktiga flicka.
  På vägen hem mötte vi en stor, lös hund som genast rusade fram och började nosa Freja i hasorna. Jag stod stilla med henne och tänkte att det här går som det går... Två hundägare kom framskyndande, högljutt ropande åt hunden som inte lyssnade ett dugg. När det var uppenbart att inget kul skulle hände (Freja stod alldeles stilla, Gud välsigne henne), skuttade han glatt iväg till sin matte igen.
'  Puh!
  Vi kom hem tryggt och säkert, med en Freja som fått en del att fundera över.

längre ridtur med dike

Idag fick jag och Freja sällskap ut av Kicki på stora Corry och Sara på Rouke. Vi red ut, en längre tur än någonsin för Freja. Jag hoppade av och ledde henne emellanåt, det blir för mycket för hennes ovana rygg om jag sitter på henne en timme. Men hon verkade knappast trött efter ridturen. Pigg och glad, som alltid. Vi travade två tre gånger på skogsvägarna. Lite klättring blev det också.
  Dagens stora utmaning var det lilla diket fyllt av vatten vi skulle ta oss över uppe i skogen. Det hade Freja aldrig varit med om förut! Oj, vad nervös hon var. Stannade, frustade, kastade med huvudet och backade undan. Vågade på intet vis hoppa eller kliva över diket, trots att de två äldre hästarna kom över före henne. Till slut hoppade Kicki av och tog både Freja och Corry vid handen och ledde dem över samtidigt. Då hoppade Freja äntligen över. Sen var det inga problem alls på vägen tillbaka, hon tog ett så nätt litet skutt att det var grant att se.
  Det gäller ju att inte ge sig, om man en gång bestämt att hästen ska över ett dike. Nu vet vi att Freja klarar det.

vi jobbar vidare...

Efter ett par dagars vila fick Freja följa med ut i paddocken igår kväll. Det blåste och mörkt var det, men hästen var hur lugn som helst. Jag känner hästar som hade sprungit ner mig och hispat runt som elvispar under de förhållandena... Men inte Freja! <3
  Jag longerade henne i båda varven i skritt och trav med lösa inspänningstyglar. Nu lyssnar hon på mig. Börjar fatta skillnaden mellan sakta aaav och ptrrrrroooo. Tar det lugnt och travar vackert runt mig. Hon var lite, lite störd av inspänningstyglarna, så jag höll inte på länge.
  Idag red vi ut med Corry och Rouke. Det blåste lite och var klart och fint. Hästarna var pigga, så även Freja. Det var småtrav mest hela vägen, men hon drog aldrig iväg och försökte aldrig bocka eller nåågot annat dunt. Jag får allt sitta på henne, det har hon inget emot.
  Idag fastnade Freja med svansen i sopskyffeln som står i stallgången. Drog den med sig över stallgolvet. En annan häst hade rivit stallet. Men Freja, hon stannar och funderar lite, hon. Låter matte komma inpå och plocka bort vad-det-nu-var som släpade i svansen. Sen var ju allt bra igen.
  Gud, vilken underbar liten häst!!!