Nu är det höst! Regn, mörker och blåst, men även några fina dagar med gula löv och blå himmel.
Freja har varit duktig senaste tiden. Hon har börjat gå på transporten utan problem igen. Det finns ju en hink med morötter och havre där inne... Hon står still och slappnar av där inne tills jag ber henne backa ut. Idag gjorde vi det tre gånger, och det gick bra varje gång. Seger! Men jag sätter inte på bommen bakom henne eller åker någonstans förrän hon varit trygg med detta lite längre.
Sedan har jag börjat rida henne utan att någon håller i oss. Bara Freja och jag, med mig på hennes rygg. Bara i skritt än så länge. Hästen är hur cool som helst. Inga dumheter, inga avkastningsförsök. Vi har till och med följt med på et par uteritter med sällskap.
Freja har börjat fatta att hon ska gå framåt för skänkeln och stanna när jag tar i tyglarna och gör en förhållning med sätet. Jag gör ju samma ljud som när vi varit ute på promenad och jag lett henne. Ptrro när vi ska stanna och smacka när vi ska gå. Hon lyssnar kanske mest på min röst, men det viktiga är ju att det funkar och att hon gör det jag ber henne om! Att styra är det lite värre med. Hon lyssnar inte riktigt på varken vikt, skänkel eller tygeltag, men till slut går hon åt det håll jag vill, och då ger jag genast belöningen att jag slutar inverka på henne. Det kommer nog så småningom.
Longeringen är vårt sorgebarn, fortfarande. Jag hoppas få hjälp av unghästkursen jag deltar i nu. Freja har fattat att det gäller att trava runt mig i en stor cirkel. Det är det enda hon fattat. Så snart jag släpper ut henne på linan börjar hon trava, sen tycker hon att hon är jätteduktig när hon travat några varv. Då kommer hon fram till mig och stannar. Har jag gjort mitt nu? Är vi klara nu? Att få henne att sakta av till skritt och sedan sätta igång igen till trav finns inte. Hon lyssnar inte ett dugg på några sakta aaav, eller ptrro heller för den delen, fast jag gör samma ljud när jag leder henne och springer och saktar av. Om hon saktar av så kommer hon rakt emot mig och stannar. Sen blir hon grinig om jag får henne att gå ut på volten igen.
Jag vet inte hur jag ska lära henne vad jag vill. Vi har haft medhjälpare som gått innanför på spåret och hållit henne från att gå in mot mig. Då har det gått bra. Men så snart medhjälparen är borta blir det samma sak igen. Mera medhjälpare?
Åtminstone travar hon duktigt runt mig i båda varv nu. Det är bättre än i början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar