Idag tog vi en riktig långtur, för oss. Det var vår längsta tur hittills. Upp längs skogsvägen och in i skogen tillsammans med Sara och Rouke.
Idag travade jag och Freja för första gången när jag satt på henne. Det gick hur bra som helst. Jag stod upp i fältsits och försökte hjälpa henne med god balans och att inte störa henne. Hästen travade glatt längs skogsvägen som om hon aldrig gjort annat. Kanske hundra meter första gången, och sedan ett litet stycke till på vägen hem. Så duktig häst!
Men att gå mellan stammarna i skogen och gå på den sida av stammen jag bestämde, det tyckte hon bara var tråkigt och stressande. Hon slappnar av när hon får gå framåt längs vägen och vet vad som gäller. Skogen blev lite för mycket för henne, tror jag. Hon fattade inte vitsen.
Jag hoppade av och på henne en gång också medan vi var ute. Inga problem, det heller.
Det är som att hon aldrig gjort annat än varit ridhäst, Freja. Hon har det kanske i blodet? Hon gillar det, det märks. Sååå duktig häst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar