Idag var det äntligen dags, bestämde jag. Någon gång måste vara den första. Jag och Freja gav oss iväg hemifrån alldeles själva med mig på hennes rygg.
Det har funkat så himla bra när vi varit ute med sällskap, och Freja har visat att hon fattar vad mina hjälper betyder i många veckor nu. Jag hade anledning att tro att det skulle gå bra för oss, men det var ändå lite läskigt förstås.
Oj vad konstigt Freja tyckte att det var först! Skulle hon våga gå förbi brevlådorna som blänkte i solen helt själv?? Jodå, det gick allt bra med lite uppmuntran. Sen gick hon lite spänt och tveksamt längs vägen vi ridit och där jag lett henne massor av gånger. Efter några hundra meter hoppade jag av och ledde henne en bit. Jag hoppade upp på henne en bit in i skogen igen, och då slappnade hon av och gick framåt mycket bättre. Vi travade ett stycke och red mellan träd i skogen. Jag hoppade på och av en eller två gånger till, och hästen var med på noterna hela tiden. Vi tränade på att stå still. Och vi mötte två hästar med ryttare, men det var heller inga problem. Freja tittade men uppförde sig väl.
På hemvägen fick jag mina första galoppsprång på Frejas rygg. Hon fick trava och när hon bjöd framåt lät jag henne glida över i galopp helt själv. Hon har en underbar galopp!
Hon saktade av mjukt och lätt på min begäran efter kanske femtio meter. Jag stannade henne och hoppade av och ledde henne resten av vägen hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar