Idag red jag en ung dam med egen vilja och en massa bus i kroppen. Hon var hur lugn och trevlig som helst och jobbade fint när jag longerade henne inledningsvis. När jag sedan hoppade upp på henne blev det en annan häst! Pigg, glad och busig. Galoppfattningarna följdes av bocksprång nästan utan undantag. Jag kunde ju inte berömma henne för det, men hon var ganska rolig.
Mot slutet, när jag tränade skänkelvikning ett par steg längs långsidan, blev hon less på mig. Då stannar hon och backar. Nu får det vara nog, säger hon...
Jag avslutade det ändå ganska korta passet med att hon bara fick gå framåt ett halvt varv. Hon kan inte få belöningen att det tar slut när hon är olydig och backar. Men hon var ändå duktig och lyssnade och jobbade fint stundtals.
I söndags var hon asduktig. Vi red ut, jag och Bibi. Förbi grannens garage med alla läskiga traktorer, ensilagebalar och bråte. Skräckkabinettet... Gissa vem av hästarna som gick först och vågade gå förbi (även om hon också var jätterädd, för det är något helt annat att gå förbi om matte går bredvid, mot att behöva trotsa farorna helt själv!)? Rätt gissat! Lilla FREJA! Så stolt och nöjd matte var då!
Samma ridtur visade Freja hur snabb hon är också. Vi galopperade längs skogsvägen en sträcka, och lät dem sträcka ut. Jag och Freja lämnade Tanessa och Bibi långt efter oss. Freja hade jätteskoj. Och hon sticker inte heller, utan stannar och är lugn igen så fort jag håller in. Älskade häst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar